Mariam Osman Sherifay (S) om utvisningen av 15-årige Ali:
MP tar inte ansvar för sin egen migrationspolitik
Publicerad 14 september, 2012
ASYLPOLITIK Kritiken mot avvisningen av en afghansk pojke som försökt ta livet av sig har varit hård, bland annat från Miljöpartiets Maria Ferm. Men att flyktingbarn skickas till Italien är en följd av den uppgörelse MP gjort med regeringen. Om ni inte kan stå för er egen politik – bryt uppgörelsen, skriver Mariam Osman Sherifay (S).
I en artikel på SVT Debatt uppmanade Miljöpartiets Maria Ferm nyligen regeringen att inte utvisa 15-åriga Ali till Italien. Detta är anmärkningsvärt eftersom partiet själva gjort upp med regeringen om migrationspolitiken.
Listan över kontroversiella utvisningar sedan den ”historiska uppgörelsen” i mars 2011 är lång. Några exempel; så sent som den 7 september tvångsavisades 18-åriga Ali till Italien i smyg, därför att polisen befarade protester. Det var inte första gången det hände, i år har över hundra flyktingbarn i Sverige fått beskedet att de ska tillbaka till just Italien.
Kritiken mot Italien har i dessa ärenden länge varit hård. Den 23 februari i år fördömdes Italiens brott mot den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter av EU-domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, då de uppbringade och återsände eritreanska och somaliska flyktingar till Libyen.
Rapporten The Living Conditions of Refugees in Italy från förra året, skriven av två jurister verksamma i den tyska frivilligorganisationen Pro asyl, ger vid handen att omständigheterna för asylsökande i landet är utomordentligt hårda. Amnesty International har kritiserat Italien vid flera olika tillfällen. I EU-Observer misstänker eritreanska flyktingar att Italien medvetet håller flyktinglägena i dåligt skick för att därigenom skrämma iväg nya flyktingar. Det betydelsefulla fascistiska separatistpartiet partiet Lega Nords ledare Umberto Bossi, har till och med föreslagit att flyktingbåtar från Afrika ska sänkas av italienska örlogsfartyg i Medelhavet.
På många andra ställen i Europa har misstanken om att något är ruttet i den italienska flyktingpolitiken slagit rot. Danmark och Finland har exempelvis stoppat alla utvisningar av minderåriga till Italien. Att migrationsminister Tobias Billström försvarar Sveriges utvisningar av minderåriga till Italien förvånar väl ingen. Det ligger liksom i linje med Moderaternas migrationspolitik att inte ta hänsyn till humanitära skäl. Inte ens att 32 flyktingbarn nu gått under jorden för att slippa utvisas besvärar honom. Att barn syr i hop sina munnar eller försöker begå självmord, hellre än att skickas till Italien, är uppenbarligen inte ett problem enligt migrationsministern.
Men att regeringen fattar dessa beslut enligt överenskommelse med Miljöpartiet, ser vi som bekymmersamt. Då partiets företrädare gång efter annan kritiserar sin egen politik i medierna ekar det mest tomt. Ordspråket säger: handlingar talar högre än ord.
När bryter Miljöpartiet överenskommelsen med regeringen i fråga om migrationspolitiken?
När kommer Miljöpartiet att kräva barnens bästa först, EU-förordningar sedan?
Om det finns goda skäl att misstänka att Italien inte tar någon större notis om flyktingars mänskliga rättigheter, om det finns skäl att misstänka att Italien ställer konventionerna om barnens rättigheter på undantag, är det inte skäl nog att skrida till handling?
Det är nu dags att Miljöpartiet kräver att 15-åriga Ali får permanent uppehållstillstånd och vård av BUP tills han blir frisk och kan få en mänsklig tillvaro i Sverige; att amnesti utfärdas för de barn som inte vill resa till Italien. Eller åtminstone att utvisningarna av barn till Italien stoppas.
I en artikel på SVT Debatt uppmanade Miljöpartiets Maria Ferm nyligen regeringen att inte utvisa 15-åriga Ali till Italien. Detta är anmärkningsvärt eftersom partiet själva gjort upp med regeringen om migrationspolitiken.
Listan över kontroversiella utvisningar sedan den ”historiska uppgörelsen” i mars 2011 är lång. Några exempel; så sent som den 7 september tvångsavisades 18-åriga Ali till Italien i smyg, därför att polisen befarade protester. Det var inte första gången det hände, i år har över hundra flyktingbarn i Sverige fått beskedet att de ska tillbaka till just Italien.
Kritiken mot Italien har i dessa ärenden länge varit hård. Den 23 februari i år fördömdes Italiens brott mot den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter av EU-domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, då de uppbringade och återsände eritreanska och somaliska flyktingar till Libyen.
Rapporten The Living Conditions of Refugees in Italy från förra året, skriven av två jurister verksamma i den tyska frivilligorganisationen Pro asyl, ger vid handen att omständigheterna för asylsökande i landet är utomordentligt hårda. Amnesty International har kritiserat Italien vid flera olika tillfällen. I EU-Observer misstänker eritreanska flyktingar att Italien medvetet håller flyktinglägena i dåligt skick för att därigenom skrämma iväg nya flyktingar. Det betydelsefulla fascistiska separatistpartiet partiet Lega Nords ledare Umberto Bossi, har till och med föreslagit att flyktingbåtar från Afrika ska sänkas av italienska örlogsfartyg i Medelhavet.
På många andra ställen i Europa har misstanken om att något är ruttet i den italienska flyktingpolitiken slagit rot. Danmark och Finland har exempelvis stoppat alla utvisningar av minderåriga till Italien. Att migrationsminister Tobias Billström försvarar Sveriges utvisningar av minderåriga till Italien förvånar väl ingen. Det ligger liksom i linje med Moderaternas migrationspolitik att inte ta hänsyn till humanitära skäl. Inte ens att 32 flyktingbarn nu gått under jorden för att slippa utvisas besvärar honom. Att barn syr i hop sina munnar eller försöker begå självmord, hellre än att skickas till Italien, är uppenbarligen inte ett problem enligt migrationsministern.
Men att regeringen fattar dessa beslut enligt överenskommelse med Miljöpartiet, ser vi som bekymmersamt. Då partiets företrädare gång efter annan kritiserar sin egen politik i medierna ekar det mest tomt. Ordspråket säger: handlingar talar högre än ord.
När bryter Miljöpartiet överenskommelsen med regeringen i fråga om migrationspolitiken?
När kommer Miljöpartiet att kräva barnens bästa först, EU-förordningar sedan?
Om det finns goda skäl att misstänka att Italien inte tar någon större notis om flyktingars mänskliga rättigheter, om det finns skäl att misstänka att Italien ställer konventionerna om barnens rättigheter på undantag, är det inte skäl nog att skrida till handling?
Det är nu dags att Miljöpartiet kräver att 15-åriga Ali får permanent uppehållstillstånd och vård av BUP tills han blir frisk och kan få en mänsklig tillvaro i Sverige; att amnesti utfärdas för de barn som inte vill resa till Italien. Eller åtminstone att utvisningarna av barn till Italien stoppas.
2 kommentarer
Inlägg
Visar 5 kommentarer.