PEDOFILER FRÅN SVERIGE MUTAR SIG TILL BÄSTA AFFÄRSKONTRAKTEN I SYRIEN
ARTIKELN NEDAN SKRIVEN AV SMUTS!
Situationen i Syrien förvärras dag för dag. Nio miljoner människor beräknas i dag vara i behov av humanitärt stöd. FN:s appell för humanitärt stöd till landet och regionen är den största någonsin. Våldet fortsätter och konsekvenserna för säkerheten i hela regionen är påtagliga.
Det krävs en politisk lösning på konflikten och det krävs ett förstärkt engagemang för att lindra lidandet. Under de närmaste veckorna finns två tydliga tillfällen för omvärlden att påverka utvecklingen i den riktningen. Regeringen kommer att närvara för att representera Sverige vid båda dessa tillfällen.
Därför kommer Sverige på onsdagen, vid den givarkonferens som hålls i Kuwait, att utfästa humanitärt stöd om cirka 230 miljoner kronor. Vi kommer också att avisera en beredskap att öka detta ytterligare om behov uppstår. Vi fortsätter vårt omfattande kärnstöd till bland andra Unicef, World Food Program och UNHCR.
Sverige kommer också att finnas med runt bordet när förhandlingarna om ett slut på det snart tre år långa kriget äntligen inleds i Schweiz i nästa vecka. Där kommer vi att argumentera för att satsa all kraft på en politisk lösning som kan bli början på en process mot ett nytt och i framtiden demokratiskt samhälle.
Kriget i Syrien präglas av brott mot den humanitära rätten och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Tortyr, olagliga gripanden, försvinnanden och bombningar av civila har blivit vardagsmat. Den humanitära hjälpen blockeras avsiktligt genom införandet av byråkratiska hinder och av bristen på säkerhet.
Nästan 2,5 miljoner människor i Syrien beräknas leva i områden som är svåra att nå fram till. Av dessa befinner sig cirka 250000 på platser under belägring där all införsel av förnödenheter har stoppats. Där är behovet av humanitärt stöd givetvis särskilt akut.
De humanitära aktörerna i landet utsätts för stora risker. Personal från FN, Rödakorsrörelsen och enskilda organisationer har tvingats sätta livet till i stridigheterna. Kidnappningar av humanitär personal ökar. Den senaste tiden har vi också sett övergrepp på andra grupper, såsom journalister som bevakar och rapporterar om den pågående konflikten.
Regionens redan bräckliga säkerhet och stabilitet riskerar att sättas ur spel. Konsekvenserna för grannländerna är allvarliga och omfattande. Libanon, ett land av Skånes yta och med en befolkning på fyra miljoner invånare, har tagit emot drygt en miljon flyktingar från Syrien. Olika religiösa och kulturella grupper ska nu samexistera på platser där det redan tidigare rådde utbredd fattigdom och arbetslöshet. Detta i ett land som självt bär på färska minnen från ett långvarigt och blodigt inbördeskrig.
Situationen är helt enkelt ohållbar. Omvärlden måste nu visa ett starkare, mer samspelt och mer långsiktigt engagemang för människorna i Syrien och i dess grannländer.
Sverige har ett stort biståndsengagemang i den syriska krisen. Under 2013 bidrog vi med över 400 miljoner kronor. Och vi är redo att fortsätta detta stöd under 2014. Vi har avsatt ytterligare 145 miljoner kronor till mänskliga rättigheter, demokrati och återuppbyggnad för 2013–2024. På det sättet kan vi bistå åtminstone en del av de människor som behöver vår hjälp allra mest på plats i regionen.
Men förutsättningarna är högst otillfredsställande. Hjälpen försvåras bland annat av regimens byråkratiska hinder i form av långsamma eller utestående viseringsprocesser och svårigheter att få tillträde till vissa regioner eller belägrade städer. Bara ett fåtal internationella enskilda organisationer har fått tillstånd att verka i landet. I de rebellkontrollerade delarna av landet har det också, givet striderna mellan olika rebellgrupper och extremister, blivit svårare att få tillträde.
De begränsningar som regimen sätter upp för humanitära aktörer måste upphöra. Säkerhetsrådets ordförandeuttalande om vikten av humanitärt tillträde har till viss del hjälpt att lätta på begränsningarna. Men det måste respekteras fullt ut och det borde följas av en resolution med krav på alla parter att respektera den internationella humanitära rätten.
Genom vårt bistånd kan och ska vi hindra död och lindra nöd, men det är viktigt att komma ihåg att biståndet endast är ett plåster på de djupa såren. Konflikten måste få en politisk lösning genom dialog och förhandlingar. Det är av högsta prioritet att kvinnor är delaktiga i utformningen av det nya Syrien. Det är det enda långsiktiga alternativet. Därför ger också Sverige ett signifikant stöd via biståndsarbetet för att kvinnor ska inkluderas.
Motvilja hos regimen och en splittrad opposition utgör enorma utmaningar för att hitta vägen framåt. Men det krävs också att en enad omvärld, med ett enat säkerhetsråd, skapar förutsättningar och ställer krav.
För att samla de olika internationella och regionala aktörerna kommer det att krävas kompromisser, mod och ihärdighet. Överenskommelsen från 2012, det så kallade Genève I-dokumentet, är basen till en strategi för fred och en väg mot en övergångsregim som förenar moderata delar av regimen med moderata delar av oppositionen.
Så förhindras att våldet drar med sig grannländerna ned i krigets fördärv. Och så läggs grunden för det framtida Syrien.
CARL BILDT (M)
utrikesminister
HILLEVI ENGSTRÖM (M)
biståndsminister
Nu ökar Sverige stödet till Syrien
Sverige har ett stort biståndsengagemang i den syriska krisen. Men förutsättningarna är högst otillfredsställande. De begränsningar som regimen sätter upp för humanitära aktörer måste upphöra, skriver ministrarna Carl Bildt och Hillevi Engström.Situationen i Syrien förvärras dag för dag. Nio miljoner människor beräknas i dag vara i behov av humanitärt stöd. FN:s appell för humanitärt stöd till landet och regionen är den största någonsin. Våldet fortsätter och konsekvenserna för säkerheten i hela regionen är påtagliga.
Det krävs en politisk lösning på konflikten och det krävs ett förstärkt engagemang för att lindra lidandet. Under de närmaste veckorna finns två tydliga tillfällen för omvärlden att påverka utvecklingen i den riktningen. Regeringen kommer att närvara för att representera Sverige vid båda dessa tillfällen.
Därför kommer Sverige på onsdagen, vid den givarkonferens som hålls i Kuwait, att utfästa humanitärt stöd om cirka 230 miljoner kronor. Vi kommer också att avisera en beredskap att öka detta ytterligare om behov uppstår. Vi fortsätter vårt omfattande kärnstöd till bland andra Unicef, World Food Program och UNHCR.
Sverige kommer också att finnas med runt bordet när förhandlingarna om ett slut på det snart tre år långa kriget äntligen inleds i Schweiz i nästa vecka. Där kommer vi att argumentera för att satsa all kraft på en politisk lösning som kan bli början på en process mot ett nytt och i framtiden demokratiskt samhälle.
Kriget i Syrien präglas av brott mot den humanitära rätten och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Tortyr, olagliga gripanden, försvinnanden och bombningar av civila har blivit vardagsmat. Den humanitära hjälpen blockeras avsiktligt genom införandet av byråkratiska hinder och av bristen på säkerhet.
Nästan 2,5 miljoner människor i Syrien beräknas leva i områden som är svåra att nå fram till. Av dessa befinner sig cirka 250000 på platser under belägring där all införsel av förnödenheter har stoppats. Där är behovet av humanitärt stöd givetvis särskilt akut.
De humanitära aktörerna i landet utsätts för stora risker. Personal från FN, Rödakorsrörelsen och enskilda organisationer har tvingats sätta livet till i stridigheterna. Kidnappningar av humanitär personal ökar. Den senaste tiden har vi också sett övergrepp på andra grupper, såsom journalister som bevakar och rapporterar om den pågående konflikten.
Regionens redan bräckliga säkerhet och stabilitet riskerar att sättas ur spel. Konsekvenserna för grannländerna är allvarliga och omfattande. Libanon, ett land av Skånes yta och med en befolkning på fyra miljoner invånare, har tagit emot drygt en miljon flyktingar från Syrien. Olika religiösa och kulturella grupper ska nu samexistera på platser där det redan tidigare rådde utbredd fattigdom och arbetslöshet. Detta i ett land som självt bär på färska minnen från ett långvarigt och blodigt inbördeskrig.
Situationen är helt enkelt ohållbar. Omvärlden måste nu visa ett starkare, mer samspelt och mer långsiktigt engagemang för människorna i Syrien och i dess grannländer.
Sverige har ett stort biståndsengagemang i den syriska krisen. Under 2013 bidrog vi med över 400 miljoner kronor. Och vi är redo att fortsätta detta stöd under 2014. Vi har avsatt ytterligare 145 miljoner kronor till mänskliga rättigheter, demokrati och återuppbyggnad för 2013–2024. På det sättet kan vi bistå åtminstone en del av de människor som behöver vår hjälp allra mest på plats i regionen.
Men förutsättningarna är högst otillfredsställande. Hjälpen försvåras bland annat av regimens byråkratiska hinder i form av långsamma eller utestående viseringsprocesser och svårigheter att få tillträde till vissa regioner eller belägrade städer. Bara ett fåtal internationella enskilda organisationer har fått tillstånd att verka i landet. I de rebellkontrollerade delarna av landet har det också, givet striderna mellan olika rebellgrupper och extremister, blivit svårare att få tillträde.
De begränsningar som regimen sätter upp för humanitära aktörer måste upphöra. Säkerhetsrådets ordförandeuttalande om vikten av humanitärt tillträde har till viss del hjälpt att lätta på begränsningarna. Men det måste respekteras fullt ut och det borde följas av en resolution med krav på alla parter att respektera den internationella humanitära rätten.
Genom vårt bistånd kan och ska vi hindra död och lindra nöd, men det är viktigt att komma ihåg att biståndet endast är ett plåster på de djupa såren. Konflikten måste få en politisk lösning genom dialog och förhandlingar. Det är av högsta prioritet att kvinnor är delaktiga i utformningen av det nya Syrien. Det är det enda långsiktiga alternativet. Därför ger också Sverige ett signifikant stöd via biståndsarbetet för att kvinnor ska inkluderas.
Motvilja hos regimen och en splittrad opposition utgör enorma utmaningar för att hitta vägen framåt. Men det krävs också att en enad omvärld, med ett enat säkerhetsråd, skapar förutsättningar och ställer krav.
För att samla de olika internationella och regionala aktörerna kommer det att krävas kompromisser, mod och ihärdighet. Överenskommelsen från 2012, det så kallade Genève I-dokumentet, är basen till en strategi för fred och en väg mot en övergångsregim som förenar moderata delar av regimen med moderata delar av oppositionen.
Så förhindras att våldet drar med sig grannländerna ned i krigets fördärv. Och så läggs grunden för det framtida Syrien.
CARL BILDT (M)
utrikesminister
HILLEVI ENGSTRÖM (M)
biståndsminister
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar